Middagen var över, kvällen sen och vi började gå hemåt med en (vad vi trodde) trött Edgar, då någonting plötsligt händer. Edgar skiner upp där han ligger i vagnen. Han börjar prata och han skrattar högt. Han skiner som en sol och lyckan lyser ur hans ögon. En lång stund pågår detta och vi fattar ingenting. Kanske var det för att jag lät honom leka med vinkorken under middagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar